Småskär i mitt hjärta!
…
Ja, är det någon plats som blivit central i mitt liv så är det Småskär. Efter debuten 2,5 månader gammal så är det en plats som jag alltid har återvänt till. Det är till och med så att just Småskär var orsaken till att jag en gång flyttade tillbaka till Norrbotten efter många år i exil.
För mig är ön, eller öarna eftersom jag även räknar in Finnskär, den plats där jag finner ro och tillfredsställelse. Här finns det mesta. Fin miljö, avskildhet, möjlighet till praktiskt jobb, fiske och en fin samvaro i intresseföreningen som jag just nu är ordförande i.
Småskärsdagen som vi ordnar varje år lockar över 100 personer till gemytlig samvaro. Redan vid ankomsten till Lövskärs båthamn infinner sig lugnet. Båtturen som numera går på 30 minuter mot 3 timmar och 15 minuter när jag var barn och åkte från saluhallens båthamn, ger möjligheter till att varva ner. Fast nog har den bjudit på äventyr också, dimma, motorstopp och storm.
Min pappa var en lite ovanlig person. Jobbade på länsstyrelsen men byggde järnväg på Småskär och var också kyrkvärd. Allt det där binder mig vid ön där jag just nu försöker medverka till att mobiltrafiken ska bli bättre och att kyrkan ska bli upprustad. Vi har också avslutat ett stort muddringsprojekt på ön.
Till Småskär går det turbåt från Luleå och det finns två stugor att hyra i Bullerhamn. Runt ön finns en strövstig så att du kan se de olika vikarna och den historiska bebyggelsen i Kyrkviken. Lite speciellt är det att drottning Kristina donerade Småskär till Luleå stad på julaftonen 1652. På 1720-talet byggdes Småskärs kapell som alltså är 300 år. Altartavlan har målats av Fridtiof Erichsson 1926. Utanför kapellet finns resterna av en domarring där hamnrätten höll råd och fällde sina domar över förseelser mot hamnordningen.
Text: Nils Sundberg
Foto: Rune Espling